När CSRD, EU:s nya direktiv för hållbarhetsredovisningar, börjar tillämpas går bolagsrapporteringen in i en ny era. Förutom att fler bolag omfattas av rapporteringskrav så stärks även hållbarhetsrapportens status, där fler funktioner inom bolag blir involverade och styrelsen blir ytterst ansvarig för att innehållet är korrekt. Samtidigt som hållbarhet fästs på styrelsens dagordning definierar också CSRD vilka aspekter som ingår i begreppet.
CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) innebär ett paradigmskifte för hållbarhetsredovisning, men på många sätt även för bolagsrapportering i stort. Vissa experter menar till och med att CSRD och tillhörande standarderna ESRS innebär den största förändringen inom redovisning sedan 1400-talet. I sammanhanget ska man dessutom komma ihåg att hållbarhetsredovisning är ett relativt nytt fenomen. De första hållbarhetsrapporterna från större bolag släpptes för drygt 30 år sedan och det var först runt millennieskiftet, när standardiserade rapporteringsramverk började komma, som hållbarhetsrapportering blev vanligare.
De kommande åren kommer över 50 000 bolag inom EU att omfattas av kravet på att publicera en hållbarhetsredovisning, en femdubbling jämfört med idag. Hållbarhetsredovisningen blir dessutom mer standardiserad, med tydliga rapporteringskrav kring hela ESG-agendan. Bolagen får också ett större ansvar för hela sin värdekedja och ska tydligt redovisa hur hållbarhet integreras i styrning, strategi och riskhantering. Genom dubbel väsentlighetsanalys ska bolagen identifiera sin utgående hållbarhetspåverkan och även finansiella risker och möjligheter som olika hållbarhetsaspekter innebär för verksamheten.
När hållbarhetsredovisningen flyttar in i årsredovisningens förvaltningsberättelse omfattas den dessutom av krav på tredjepartsgranskning från revisorer där styrelsen blir ytterst ansvarig för att informationen i hållbarhetsredovisningen är korrekt. Det gör hållbarhetsredovisningen mer jämställd den finansiella rapporteringen, med syftet att göra hållbarhetsprestanda marknadspåverkande i större utsträckning.
Det innebär också ett ökat behov av tydlig ansvarsfördelning, nya arbetsprocesser och systemstöd för att säkerställa kvaliteten och spårbarheten på hållbarhetsdata. Ägarskapet för hållbarhetsredovisningen breddas till fler funktioner inom bolagen, där ekonomiavdelningen och hållbarhetsfunktionen i många fall kommer att behöva integreras tydligare.
Den nya utökade hållbarhetsrapporteringen kommer att kräva mer resurser, men kan också ses som en möjlighet att utveckla affären. Med tydligare jämförbarhet ökar incitamenten för ett bra hållbarhetsarbete då det blir tydligare vilka bolag inom branschen som kommit långt.
I ett första skede i implementeringen inbjuder CSRD till ett rapporteringstekniskt fokus, men i ett större perspektiv öppnar direktivet upp strategiska frågor kring bolagsstyrning. Styrelser och ledningsgrupper måste prioritera och positionera bolagets arbete i en marknad där hållbarhet inte längre är en kommunikationsfråga som kan formas efter eget tycke. Kommer transparensen och den tydligare definitionen av hållbarhet som CSRD innebär att accelerera omställningen ytterligare?