Miljökraven som ställs på byggnader blir allt tuffare, samtidigt som hållbarhetsomställningen fortsätter att driva branschens utveckling i en hög takt. Att certifiera byggnader och fastigheter enligt Miljöbyggnad, LEED, WELL, BREEAM eller liknande har länge varit ett viktigt verktyg för att få en kvalitetssäkring utifrån ett hållbarhetsperspektiv. I takt med att EU-taxonomin nu implementeras pekar trenden mot att de olika certifieringssystemen i allt större utsträckning kommer innefatta punkter som krävs för att bli linjerad med taxonomin.
I grunden handlar det om att två olika perspektiv möts och vävs samman. Certifieringar utförs per varje projekt medan EU-taxonomin handlar om krav som ställs på hela bolagen. Detta i sin tur innebär att för att uppnå de högsta certifieringsnivåerna behöver hela kedjan länkas samman. Det handlar om att fatta strategiska beslut på en bolagsövergripande nivå – för att det sedan ska hänga med till genomförandet av projekten.
Hur bolag ska förbereda sig
För de allra flesta bolag, oavsett om de strävar efter att nå de högsta nivåerna i ett miljöcertifieringssystem eller taxonomilinjera sina ekonomiska aktiviteter, kommer det krävas förberedelser för att nå ett bra resultat. Det handlar om att hitta interna samarbeten och processer som sträcker sig genom hela organisationerna samtidigt som det för många även innebär att addera en ny typ av kompetens. EU-taxonomin är dessutom en ramverkslagstiftning som kommer att kompletteras och utökas i omfattning, något som bolag såväl som certifieringssystem behöver följa med i.
Samspelet mellan miljöcertifieringar och EU-taxonomin
EU:s taxonomi ställer generellt sett mycket högre krav än vi tidigare sett. Det innebär att bolag nu står inför ett omfattande arbete för att linjera sin verksamhet med den och därigenom kunna kalla sig hållbara. Samtidigt är certifieringssystemen bra verktyg i processen, de bidrar bland annat med att det finns väl etablerade kriterier och roller för att säkerställa att projekten uppnår tillräckligt hög kvalitet ur ett hållbarhetsperspektiv. Det som dock tidigare saknats är en samsyn och tillräckligt högt ställda krav för att man på vetenskaplig grund ska kunna kalla ett projekt hållbart – vilket taxonomin ämnar till att göra. Vi ser att flera banker ställer om sina krav från att tidigare utgå från miljöcertifieringar till att alltmer omfamna EU-taxonomin i sina definitioner av gröna investeringar. Framöver kommer vi med stor sannolikhet se en utveckling och anpassning av certifieringssystemen för att de ska behålla sin position som viktiga och effektiva verktyg för fastighetsägarna i hållbarhetsarbetet.